Religion och kvinnofientlighet
Texten av Ophelia Benson riktar in sig på Guds hat mot kvinnor och hur kvinnor förtrycks i olika religioner medan texten av Daniel Janarv riktar in sig på hur homosexuella och bisexuella människor förtrycks inom religion.
Ophelia Benson kommer fram till att Gud hatar kvinnor genom att titta på och analysera hur kvinnor behandlas i förhållande till männen, både idag och genom historien. Kvinnor har aldrig haft precis samma rättigheter som männen, kvinnor gifts bort under tidig ålder, de fråntas rätten att arbeta och studera, de stängs in i hemmet för att uppfostra sina barn, de könsstympas, de stenas till döds o.s.v. Självklart ser det inte ut såhär överallt men i många länder där religionen är en stor del av vardagen ser det tyvärr ut såhär. Ophelia nämner i sin text att det kanske ser ut så här för att kvinnorna har accepterat den underordande ställningen som Gud har givit till dem.
Om man frågar en kvinna i till exempelvis Afghanistan eller Pakistan ifall hon känner sig förtryckt när hon tvingas gå runt i burka eller niqab, tror jag inte att hon svarar att hon gör det, hon kanske istället svarar att det är en del av hennes liv, hennes tro och att hon på så sätt hedrar Gud och livet han har givit henne. Medan vi människor i västvärlden kanske ser på detta som kränkande gentemot kvinnan, ser denna kvinna det här på ett helt annat sätt. Det handlar nog till stor del om brist på förståelse, att vi inte förstår varandras kulturer och religioner helt och hållet.
Althaus-Reid utgångspunkt är att Bibeln fördömer varje tolkning som leder till död, utanförskap och upplösning av identiteten. De som traditionellt tolkas som segrare i bibliska texter behöver inte alltid vara det. Det finns en berättelse i bibeln där en man, Lot, får besök av två änglar som säger att han måste ta sig ut ur staden Sodom eftersom att Gud ska förstöra den då det finns homosexuella män i staden. Vilka slutsatser kan man då dra av detta? Är inte alla människor lika mycket värda enligt bibeln? För enligt den här berättelsen verkar det ju inte så. Jag tycker det är helt fel att kvinnor, homosexuella, bisexuella etc diskriminerades och nedvärderas så mycket i en del religioner.
Både Benson och Althaus-Reid diskuterar vem det är som faktiskt förtrycker, kan man idag säga att Gud tycker si och så? För hur vet man egentligen vad som är sant? Jag förstår inte riktigt hur man kan tolka texter från tusentals år sedan och sen säga att det som står ska gälla även idag.
Benson menar att denna Gud som "hatar" kvinnor är en produkt av historien, hatet och förtrycket har skapats och växt mer och mer genom tiden.
Jihad
Jihad kommer från arabiskan och betyder ungefär "strävan" eller "kamp". Jihad är en religiös plikt för muslimer och innebär framförallt att man ska kämpa emot frestelser och allt som anses vara förbjudet inom Islam, samt att man ska sträva efter att vara så rättfärdig och god som möjligt. Personen som utför jihad kallas för en mujahid. Muslimer som mist livet i utövandet av jihad betraktas som martyrer och sägs komma till paradiset eftersom att dem då har bevisat sin tro och sin övertygelse.
Det finns två olika typer av jihad, jihad akbar (stora jihad) och jihad asghar (lilla jihad). Jihad akbar är kampen mot den inre ondskan, som till exempel egoism och rädsla, sådant som alla människor går omkring och bär på. Jihad asghar är kampen mot den orättvisa och allt oacceptabelt som förekommer i samhället eller i nationen. Lilla jihad kan, enligt muslimsk tradition, övergå till ett förvarskrig om alla andra försök till fredliga lösningar har misslyckats. Muslimer menar att det är ett slags självförsvar när religionen blir hotad av inre eller yttre faktorer, som till exempelvis förtryck. En del mer radikala islamistiska organisationer som Al-Qaida har till exempel utlyst jihad mot Israel och USA.
Vid attatentaten i Oslo och på Utøya i Norge i somras var det många som först trodde att islamistiska organisationer låg bakom dådet, men så var det ju inte, utan det var en vit, kristen, högerextremist man som gjorde detta, vilket nog förvånade ganska många eftersom att de flesta idag automatiskt kopplar terrosim och självmordsattentat till just islamistiska grupper, det är en fördom som växt och etsat sig fast otroligt mycket sedan terrorattentaten i USA den 11 september 2001. Så fort någonting sånt här händer tänker de flesta i extakt samma banor "åh nej nu har någon islamistisk organisation slagit till igen" och det är faktiskt ganska underligt med tanke på att det i de flesta fall faktiskt är helt andra typer av människor som ligger bakom, men det uppmärksammas inte på samma sätt.
I Anders Behring Breiviks manifest använder han till och med kristendomen som en slags ursäkt för det han gjorde, han ville genom kristendomen ena folket i Europa mot Islam, i Breiviks manifest citerar han också bibeln, men bara när det stämmer överens med hans egna åsikter, han döljer heller inte sitt hat mot Islam eller ångrar det han gjort. Allt detta går ju dock emot kristendomens grundprinciper och jag personligen har riktigt svårt att sätta mig in i hur såna här människor egentligen tänker.
I religiösa traditioner ses självmord som en synd och till och med som ett brott, därför är det vanligt att extremistgrupper säger att ett självmord och ett självmordsattentat är två helt olika saker och att det inte alls är något syndigt, istället kallar man ett självmord för ett "självvalt martyrskap", man har alltså offrat sig själv i hopp om att komma till paradiset, samma sak gäller vid självmordsattentat. Inom Islam anser man att det är rätt att kriga mot dem som angriper en och mot dem som går emot Gud och den religiösa tron, men enligt Koranen är det dock inte tillåtet att angripa någon utan anledning. Detta är i alla fall så som jag tolkar det. En del muslimer verkar se jihad som en kamp mot sin inre ondska och syndiga begär medan andra muslimer verkar se jihad som en slags ursäkt/uppmaning till att kriga, begå självmordsattentat etc och när det går i den riktningen tror jag inte att det endast handlar om religion längre, utan om något mer.
Tankar kring sekten "Peoples Temple"
Det första jag kom att tänka på när jag såg dokumentärfilmen om "Peoples Temple" var hur lätt alla föll för det som Jim Jones sa, jag antar att han fick det att låta otroligt bra och han var säkert riktigt duktig på att manipulera människor. Dessutom såg samället ut på ett helt annat sätt då och man levde under lite sämre villkor, det var större klasskillnader, rasskillnader osv. Samhället idag är mer öppet, vi är mer informerade och vi ifrågasätter allt mer.
Jag tror att människor väljer att vända sig till en religion eller till en sekt när livet i övrigt känns ganska hopplöst och man känner att man behöver någon/något att vända sig till. Alla vill känna nån slags tillhörighet, det är mänskligt och ganska lätt för människor som Jim Jones att utnyttja. Jag tror inte att det handlar om att man är svag eller att man inte kan stå upp för sina åsikter utan det handlar nog mer om att vissa männiksor är otroligt duktiga på att manipulera, dem vet precis vad dem ska säga, vilka knappar dem ska trycka på för att få som dem vill.
Jag kan dock inte riktigt föreställa mig hur/varför dessa människor valde att gå med i den här sekten, det verkar ganska orimligt för mig, men det är nog för att jag ser det ur ett annat perspektiv, jag vet hur det gick men dem här människorna var mitt uppe i det hela, dem såg till en början bara det positiva och dem hade självklart ingen aning om att det skulle sluta som det gjorde.
Det moderna samhället och den mänskliga strävan efter lycka
Oavsett ras, religion, om man är rik eller fattig, man eller kvinna så strävar vi alla, på ett eller annat sätt efter att uppnå lycka, vi strävar även efter att förbättra våra liv på olika sätt. Frågan är då, vad är lycka egentligen och hur hittar vi den?
Dalai Lama, den högste religiöse ledaren inom tibetanska buddhismen, menar att strävan efter lycka och att undvika lidande är en del av människans natur. Lycka kan variera väldigt mycket från person till person, det kan handla om materiella tillgångar, kärlek, andlighet osv. Enligt Dalai Lama behöver inte materiella ting och ekonomiska tillgångar vara synonymt med lycka, fattigdom behöver inte heller vara synonymt med olycka, utan det beror på vad man som person anser att lycka är. En miljardär kan vara hur olycklig som helst medan en materiellt fattig person kan vara hur lycklig som helst. Lycka i sig är också väldigt relativt, det som gör en människa glad kan göra en annan människa olycklig.
I västvärldens moderna samhällen har vi blivit allt mer beroende av materiella ting och vi har idag ett stort behov av det. Vi tror gärna att dessa ting kan tillfredställa oss och skapa en inre lycka, lyckan vi får av dem här materiella sakerna kanske gör oss nöjda ett tag och det är ju positivt, men den känslan är dock inte speciellt långvarig. Ju mer man har desto girigare blir man och i jakten på det man tror är lycka glömmer man nog bort innebörden av vad sann lycka egentligen är. Pengar är såklart väldigt viktigt idag, men pengar i sig behöver inte ge en genuin lycka.
Det intrycket Dalai Lama beskriver att han fått när han träffat människor i materiellt utvecklade länder, var att dessa människor, trots sina tillgångar, till viss del var mer olyckliga än människorna i en del av världens U-länder. Dessa människor, som har väldigt lite tillgångar, verkade enligt Dalai Lama mindre bekymrade. Han tror delvis att det beror på att dessa människor lever i större lugn och i harmoni. Det behöver dock inte betyda att dem är lyckliga, utan det kanske istället beror på okunskap, dem vet ju inte hur det är att leva på något annat sätt. Människor i västvärlden ser, enligt Dalai Lama, lyckliga ut på utsidan, men känner något helt annat på insidan. Lidandet i västvärlden har, tack vare industrialiseringen minskat fysiskt, men absolut inte psykiskt, bland annat så har stress och depressioner blivit en del av vår vardag.
Buddhister väljer ofta bort ett liv i materiell rikedom för att söka sanningen om livet, dem strävar efter att komma närmare Nirvana. En av de fyra sanningarna som buddhisterna följer är att vårat begär är orsaken till vårat lidande, vi söker njutningar för att stilla begäret, men om man verkligen vill nå lycka måste man tona ned det här begäret och det tror jag kan vara väldigt svårt idag när det finns så mycket annat som lockar. Inom buddhismen handlar det även väldigt mycket om moral och levnadssätt, det handlar om att välja "rätt" väg. De flesta av oss vet vad som är rätt och vad som är fel men ibland kan det vara lite luddigt. Inom buddhismen är man väldigt medveten om att det man gör i det här livet kommer att påverka livet efter döden, därför är buddhister väldigt medvetna om hur de lever, vilka val dem gör osv, dem vill inte att det ska ha en negativ påverkan på livet efter döden.
Jag tycker att vårt samhälle idag bevisar att pengar inte är synonymt med lycka, det finns andra typer av rikedomer (såna som inte är materiella, kärlek, vänskap osv) som är värda så mycket mer enligt mig.
Religion i det moderna samhället
Vi började med att diskutera vad religion är och hur man ”ska” vara för att få kalla sig religiös. Vi tycker att man måste ha en stark tro för att vara religiös, man måste leva sig in i sin tro och handla på ”rätt” sätt enligt den religionen man tillhör. Vi tycker inte att man ska kunna kalla sig kristen tex bara för att man är döpt eller har firat någon enstaka kristen tradition.
Vi tycker att man faktiskt kan gradera religiositet, en del människor i en del religioner som tex chassiderna, går in för sin religion på ett ganska extremt sätt, dem lever och andas sin religion. Det finns även en del fanatiker som kan gå hur långt som helst för det dem tror på. Så ja, vi tycker att man kan gradera religiositet.
I Sverige lever en del religiösa seder kvar som tex julafton och påsk, dessa seder har i grunden en religiös betydelse men det är oftast inte därför vi firar dem idag. Sverige är inte ett så religiöst land idag men folk väljer ändå ibland att vända sig till en religionen ibland, speciellt vid sorg eller förlust, då kanske man börjar fundera på såna frågor, tex vad som händer efter döden, finns ett liv efter detta etc.
Vi tycker att deprivationsteorin och socialiseringsteorin stämmer bäst in på varför en människa blir religiös, enligt socialiseringsteorin blir man religiös för att känna en tillhörighet till en grupp och det tycker vi stämmer bra in, om en massa människor tycker och tänker likadant som du och delar din tro känner du en stark tillhörighet och det är precis det många människor strävar efter. Att man vänder sig till en religion vid sorg eller förlust eller till och med lycka (folk som gifter sig i en kyrka tex) är också ganska vanligt.
